-1

yepp, -1 väska bidde det när man nu väl anlänt de Förenta Staterna. Jaja, lite svinn får man räkna med...
Vi var sena direkt på Arlanda, vi satt i en timme på planet innan det behagade starta, brydde mig inte om att ta reda på varför, vissa saker ska man bara inte veta (speciellt när man är flygrädd). Så tiden blev rätt knapp i Frankfurt mellan bytena, så väskan bidde kvar där, nu hade jag faktiskt (rutinerad som jag är) ställt in mig på det, så när mitt namn ropades upp i högtalarna (Charlotte... :) ) så förstod jag genast vad det var.
Nåja, enligt flygbolaget dröjer det nog inte mer än 3 timmar innan väskan är i kapp, och när de i San Diego dubbelkollade kollegorna i San Fransisco så verkar den beräkningen stämma, så det är ju ingen ko på isen.
Det trista är väl att jag hade räknat med att duscha och svida om innan jag drar ut och äter, men jag har ju inga kläder att byta till och att duscha och sätta på sig samma kläder igen känns inte som nån option. Så lite lugn i 20 minuter på hotellet, blogga lite, sen drar jag ut och kikar lite, pejlar läget så att säga. Lite mat skulle sitta bra, klockan är ju 17.50 här, men 02.50 hemma, så i och med att jag känner mig lite hungrig/sugen så får Californisk tid avgöra att jag äter, annars känns det lite skumt om man skulle äta tre på natten, men nä, skygglappar på :-D.

-61 grader, 860km/h och 11800 meter över havet, det är fakta från flygningen Frankfurt-San Fransisco, jäklar va snabbt när man tänker efter (och kallt brrr).

Förresten, palmer och en fuktigt värme (tror runt 25 grader)mötte mig här i San Diego, känns underbart ljuvligt mot kalla gråa trista Sverige. Men saknad av man och barn gör att vädret kommer att få tufft att matcha saknaden.

Nä, nu ska jag gå ut och se om jag kan få tag i lite käk och kanske en bild till bloggen :-)