Snart är det över

Ja, snart är det över, semestern alltså. Idag är det onsdag på sista veckan på semestern. I år har jag haft mer semester än någonsin, sex veckor! Inte vet jag om det varit bra heller, jag har ju faktiskt mest gått runt och irriterat mig över att vädret aldrig ville visa sig på sin bästa sida.
Redan dag två hade jag jättepanik, när det där grymma regnvädret drog igång och aldrig ville sluta. Hur kommer det sig att jag är så väderfixerad då? Jag vet inte riktigt, mer än att man minns alla somrar som man fick följa med mormor och bada, inte minns jag att det någonsin var dåligt väder då, bara att det då och då kunde komma någon åskskur när vi var och badade, vi brukade ställa oss i omklädningsskjulet och titta när det drog förbi. Som vuxen kommer jag inte ihåg när det senast var en riktigt bra sommar (när jag lyckats vara ledig i samma veva också!). Jag behöver få solen speglad rätt in i hjärnan för att lagras och plockas fram när hösten och vintern är här med sitt dystra mörker. Det är i alla fall det jag inbillar mig, tror jag, kanske, möjligtvis, eventuellt......

Helst skulle man önska att man fick en massa energi när man är ledig, men vädret och brist på fantasi att hitta på något (för städa det gör jag banne mig INTE mer än nöden kräver) har gjort mig mer eller mindre handlingsförlamad, och jag blir så trött av att inte göra något, så det blir ett riktigt moment 22.... :-S

I måndags försökte jag i alla fall ta mig ur detta tillstånd och sa åt mig själv att rycka upp mig, så för första gången på över ett år var jag till motionscentralen Mellsta. (har sprungit på cykel och byvägar, så jag är inte helt rostig, bara delvis :-S ) Jag tvingade mig att inte hetsa upp mig över alla hurtbullar där, utan såg till att hitta ett eget tempo på den relativt kuperade 5 km slingan. Efter att vid ca 3½ km tappat bort spåret så trixade jag lite, hoppade på andra spår och fick ihop nästan en mil (ca 9½ km blev det) och det kändes så himla skönt, bästa joggingturen på ett år, lätt!
Taggad av den känslan så tog jag mig till spåret även på tisdagen, 8 km blev det, lite tyngre men fortfarande en skön känsla. Känner mig taggad att även idag ta mig till ett motionsspår, inser att jag är rätt trött på att alltid köra samma vändor (by och cykelvägar), omväxling förnöjer! Kanske man kan komma igång så att man kan hoppa på 20 km vändorna till jobbet igen, kroppen (simringarna runt magen) skulle behöva det!
Nu ska jag se om mina små monster har vaknat, försökte få liv i dom för en halvtimme sedan, för det är dax för frukost, men av blicken att döma så lyckas dom nog inte ta sig ur dvalan, utan mammuten får gå dit och skaka lite på dom igen ;-).