Yrsligt

Här åkte vi mot tydlig förbudsskylt, 150 m längre fram tog vi oss ur gamla stan. Vi låtsades att vi var sopbilens följebil ;). Hade vi tagit höger här som skyltar o gps angav så hade vi nog hamnat mitt på ett torg tillslut.

Drog iväg prick 02.00 på torsdag morgon, vi försökte sova några timmar innan. D sov gott (lät det som på snarkningarna), men jag hade svårt med sömnen.
Bilresan till Bromma gick fint, inte så många att trängas med :).
Flygresan gick bra även den, jag sov ganska bra på planet, så en timme innan landning kändes det som man var ok igen även om en förkylning var i kraftigt antågande (kändes redan på onsdagen).
Väl i Bilbao så hämtade vi ut hyrbilen vilket gick smidigt, och så var det dags för en spännande och ångestladdad körtur in till hotellet mitt i gamla stan i Bilbao. Mycket bilar, enkelriktat och spårvagnar varvat med många trafiklysen gjorde att det var mycket att hålla koll på.

Vi hade vår nya gps med oss och den är riktigt bra, kanske för bra, för under första varvet i staden så vågade jag helt enkelt inte åka in där den sa på ett ställe. Till saken hör att vi var lite osäkra på att vi hade lagt in rätt gata då det fanns två nästan identiska. Under andra varvet (tog ca 15 min att komma runt och tillbaka) så konstaterade vi att där inte stod några förbudsskyltar och att en sopbil stod därinne. Vi gled in, och för varje meter kändes det mer och mer fel, det fanns tydliga skyltar förbjuden högersväng mm, så trafik verkade ju gå där, men att sicksacka mellan uteserveringarna kändes sådär, så tillslut följde vi sopbilen mot en massa förbudsskyltar mot "utfarten" av gränderna, pust.
Ringde hotellet och lyssnade med dom om hur vi skulle parkera, hittade ett garage och det var inte mer än 500 m att gå, så det gick fint.
När vi är ute och far brukar jag alltid kunna lita på att D är duktig på att orientera sig, men när vi kom upp från garaget hände något som gjorde att allt blev fel för honom, inte ens rätt sida floden var han på, och det höll i sig, så vi fick några goa skratt när han yrade runt och jag skrattande visade honom rätt. Efter ett tag tappade även jag bort mig och jag vet inte hur många varv vi gick och liksom hamnade tillbaka på samma ställen hela tiden, det var helt galet. Vi passerade då även "vår" soptunna och gathörn, där vi hade yrat med bilen, så många gånger att vi bara skrattade hejdlöst och undrade om någon försökte spela oss ett spratt :). Inte en enkel stad att snirkla sig genom.

Tyvärr har förkylningen gjort att jag tappat all smak och ork, jag som byggt upp en kondis igen blir inte så glad när man knappt orkar de tre trapporna till hotellet.
Idag öser regnet ner utanför fönstret och vi har hört åskan, det passar nog bra just idag att ta det lugnt. Trist att inte känna smak på maten bara, jag som sett fram emot baskisk mat.