Äntligen har man så gått av beredskapen, inte en minut för tidigt! Fick ett larm söndag morgon vid 5 om att det inte funkade som det skulle på jobbet, sååå, ut på fastande mage, tänkte att jag nog hinner hem och äta frukost med barn och man vid 9 snåret....Jojo, kl 17.30 tog jag en frukost i skepnad av en hamburgare och cola från Burger King. Kl 19 kunde jag äntligen åka hem och umgås. Bara det att jag var så trött att jag knappt kom ihåg vad jag hette...
Idag skulle jag ta och jobba lite kortare hade jag tänkt, efter gårdagens strapatser, men ack nej vad jag bedrog mig. Idag blev det ingen lunch (vilket betyder ingen lunchjoggning) och övertid. Vet inte vad jag gjort för ont...
Äventyrskan på jobbet har lyckats få mig att börja överväga att testa att cykla i terräng, jag som inte ens cyklar på vägar. I alla fall har det börjat suga lite i test tarmen, så idag snodde jag Jespers cykel och drog ut och cyklade i "Änjan". 25 minuter hård cykling, vilket betyder krypfart, fick benen att darra av mjölksyra och jag andades som en flåsbälg, och jag som trodde jag var i skaplig form ialla fall :-(. Nu ska jag testa några gånger till, försöka öka tiden jag är ute så får vi se om det är nått för mig. Jag är så pass "smart" att jag förstår att jag behöver några gånger på mig innan jag hurrar eller dömmer ut det. Det värsta är att om det är kul så blir jag tvungen att köpa en cykel, för Jespers är för liten. Å jag som inte gillar prylar...:-P
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar